Tänk er att jag läser detta för er som en mamma läser en saga för ett barn med en mysig inlevelse:

 

Befinner mig mitt ute i skogen bland skogsvrån och vättar. Har inkvarterat mig i ett stort grönt hus ihop med 10 andra främmande själar.

I mitt skafferi kryllar det av nudlar och jag känner mig aldrig riktigt mätt.

Magen har gjort uppror sen jag steg ur sängen i morse, dvs. 15 timmar sen, och ögonen behöver fuktas.

Hela dagen har jag lyssnat till opera, ty jag jobbar på Operan på Skäret i Kopparberg.

Det ser ut som en gigantisk lada på utsidan, men på insidan är det en enorm konserthall. Med jordgolv.

Här kommer jag vistas den närmsta månaden, med avbrott för att åka hem kanske nån enskild gång, mest bara för att.

Känner hur kroppen känns tyngre och snart faller jag i dvala.

Imorrn är det ännu en dag på operan, ännu en dag med nudlar till lunch och middag.