Varje jävla dag händer det.
Så här på kvällstimmarna.

Jag kanske får för mig om saker jävligt ofta, men detta!??!
Om det är sant så spyr jag.

Jag hatar skåne.

Jag orkar inte mer.
Det spelar ingen roll hur roligt jag har haft under dagen.
Så här dags när jag är ensam, kommer allt till mig.
JAG ORKAR INTE GRÅTA MER
JAG VILL INTE.

Ibland önskar jag att vi aldrig träffats.
Bara för att det skulle va lättre för mig nu, för nu, Känns allt så jävla förgäves.
Jag känner så här förgäves.
Och det känns som jag är den enda som känner så här.
Jag orkar inte känna så här mer!!!!!
Jag får panik
panik.

Jag hatar skåne, och om det är som jag tror att det är så vill jag inte va med längre.
Jag trodde en stund jag va speciell.
Nu känner jag mig som en mellanlandning.
Jag hoppas verkligen inte jag är en mellanlandning.
Jag vill inte va en jävla mellanlandning.
Jag känner mig som nästa sista busshållplasten.

När kommer jag bli slutdestinationen?
Är jag en sån över huvud taget?