Jag blir så arg på mig själv.
Att jag ens går emot mina principer, det är ju då det blir så här.

Alla vet ju att Kärlek=Sorg.
På ett eller annat vis så kommer ALLTID sorgen med kärleken.
Som storken kommer med bäbisen, eller fyllan kommer med baksmällan.
Jag fattar inte ens varför jag drar ett jävla skämt om det för det är fan inte kul.

Jag KAN inte släppa taget och jag KAN inte sluta gråta.
Jag förmår mig inte ens till att byta lakan.

Jag hatar att känslor styr över en, och att pengar och tid spelar roll och försöker kväva känslorna.
Tiden och pengarna förstör allt.

Kul att inleda 2010 med en jävla knut i hjärtat.
En klump i halsen.
Tårar längs kinderna.

Jag hatar att min känslor får mig att må så här.
Det är därför jag oftast inte fastnar vid nån.
Men det kan man ju inte rå för!
Jag önskar jag kunde vända den här gråten till vad som helst utom gråt. Arga miner eller skratt eller vad som helst.
Jag vill inte känna så här.
Vi älskar ju varandra, varför gråter jag!???????!?!?!?!!?!?!?!
Varför!??!