...om hjärnan hela tiden säger att det du gör inte är bra, att man hela tiden har en känsla av att man gör saker, eller har rutiner som inte är bra; visst har det något med saken att göra?

 

Eller är det så att jag tror att jag måste ha en viss slags rutin som jag tycker verkar mysig, bra eller nyttig, men när jag själv försöker göra den där rutinen jag funderat ut att jag ska pröva så känns det bökigt och inte alls kul eller skönt.

 

Varför jag skriver om det här är för att jag är så trött på mina rutiner att jag bara vill ändra och ta bort allt jag har så jag kan börja om från noll.

Jag skulle vilja ta bort alla bekvämligheter så jag kan slappna av på nåt sätt.

 

Varje morgon (eller förmiddag, rättare sagt) när jag vaknar, så är jag helt mosig.

Jag hatar mornar. jag skulle bara vilja ligga kvar i sängen hela dagen, varje jag.

Men behovet av att kissa tvingar nästan alltid upp mig ur sängen. Kan jag hålla mig, så snoozar jag så länge jag kan, tills jag tillslut i mina mosiga morgon"drömmar" börjar fantisera om att få gå på toa.

 

Jag drar på mig mjukisarna och går ut till köket och gör frukost efter toalettbesöket.

Alltid samma frukost. 

2 äggvitor, en tallrik med yoghurt, bär och linfrön och en kopp te med mjölk och honung.

Jag ställer min frukost på en bricka och går ut till tv:n och sjunker ner i min soffa, bestämmer vad jag vill titta på och äter min frukost lååååååååååååångsamt framför tv:n.

Ofta kollar jag på nåt program som min tivo spelat in, men om inget intressant finns där så sätter jag på nåt avsnitt av nån serie jag kollar på. 

Just nu håller jag på att se om hela Breaking bad. Ska precis börja på tredje säsången.

 

Det här låter kanske som en skön och slapp rutin och folk kanske tänker, "åh jag önskar jag kunde va så soft på morgonen", men faktum är att den här rutinen gör mig stressad.

Den här rutinen gör att jag ofta spenderar resten av dagen som en pösmunk i soffan och öppnar inte ens balkongdörren för att få luft!

Jag går endast mellan badrum vardagsrum och kylskåpet hela dagen, och rätt som det är så har en hel dag slösats bort och jag har blivit eremit.

Jag blir som sagt stressad av detta!

Jag vet inte vad det är med mig för jag gillar att gå ut och träffa kompisar och gå ut på krogen och göra saker när jag väl gör det, men när jag börjar varje dag som jag gör så fastnar jag i denna lathet och jag känner mig helt fast i min lägenhet!

Don´t get me wrong, jag älskar min lägenhet och tycker den är skitmysig, men det är kanske det som är problemet...

 

I morse gjorde jag ett desperat försök att säga upp min tivo, men det visade sig att jag inte kunde säga upp den förns i februari 2016!

Tänkte att om jag tar bort tv:n så borde ju det minska stressen eftersom det är den som jag tror är den största orsaken till stressen, men om jag inte kan säga upp abonnemanget så kostar det ju bara mig pengar.

 

Jag kände samma sak igår när jag gick i mataffären och skulle bara handla lite smått och gott.

Jag är så jävla trött på mina matinköpsrutiner.

Jag vill bara kunna ta nåt helt nytt och göra nån mat av, men så fort jag ser nåt spännande som man skulle kunna göra nåt av så tänker jag "ja, fast vad ska jag göra av det här? Tänk om det är äckligt? Jag kommer ju bara låta den stå i kylen tills den börjar mögla ändå... Jag har ju inget annat hemma som passar till det här!". Sen köper jag samma gamla skit som jag alltid gör.

 

Jag tror att det är bra att det är ett månadskifte imorrn.

Jag tänker att ikväll ska jag göra ett schema för nästa månad.

Vad jag ska få gjort, vad jag ska äta, träna, jobba.

Bestämma tider som jag ska gå upp på kanske!

Tillåta mig själv på bestämda dagar att få göra nåt lazy.

Japp det ska jag göra!

Ok herrå.